Kilsbergens högsta punkt mäter 298,4 meter över havet. Tidigare fanns där ett utsiktstorn vilket dock revs för ett antal år sedan. På fundamenten efter tornet har emellertid ett nytt utflyktsmål kommit till, ritat av de båda konstnärerna Mervi Kiviniemi och Margaretha Lindman på uppdrag av Region Örebro län. Den 12 juni 2015 invigdes detta nya utflyktsmål som är beläget cirka 800 meter nordväst om Tomasboda.

Högsta punkten ingår nu som en del i Bergslagsleden.

Tydliga skyltar finns, med start vid Tomasboda.

Historik

Tornet med förläggning
Tornet var en sk  Luftbevakningsstation. Ansvar för att krigsplacera personal vid tornet hade flygflottiljen F1 Västerås. När flottiljen lades ner tog F16 Uppsala över ansvaret. Tornet ingick i den optiska luftbevakningen fram till dess nedläggning i början av 1990 talet. Tornet var 13 m högt.

Händelser i luften och på marken rapporterades på en direkt telefonförbindelse till
en Luftförsvarsgruppcentral i Karlskoga.  Personalen hade också instrument för att mäta radioaktivt nedfall.

Telefonledningen som syns i luften passerade Kilsbergsstugan och när tornet revs så drog man in ledningen i stugan. Men eftersom ledningen ofta gick sönder vid blåsväder och telefonen inte användes särskilt ofta så sa man upp abonnemanget.

Ulla Andersson berättar:
En sommar arbetade jag som brandvakt i brandbevakningstornet. Det var i slutet av 1950-talet. Skogvaktarn hade stämt möte med mig. Jag sneglade upp mot tornet. Det
såg högt ut. Måtte han inte be mig att klättra upp tänkte jag. Det vill jag göra när jag är
ensam. Men nej, ”Du ska väl klättra öpp nu sa skogvaktarn”. Så jag ser att du törs. Tornet
bestod av flera järnstegar hopfogade med varandra. Från översta stegpinnen till plattformen var det ett stort mellanrum. Man fick ta i för att svinga sig upp. Väl däruppe var ett trädäck med järnstaket runt om en tornkammare med fönster i alla väderstreck.
Jag skulle bo i den gamla militärbaracken. Den bestod av ett stort rum med våningssängar,
ett rejält bord med bänkar av plank, ett pyttelitet kök med vedspis och en skrubb. Jag började med att såpskura hela baracken. Det blev riktigt mysigt. Från en hundgård
i Eker lånade jag en svart schäfer som sällskap. Den sommaren läste jag många romaner och fållade handdukar för hand. Några skogsbränder såg jag inte till. Bara en lada i Eker
som brann efter ett blixtnedlag.

Förkortad version ur ”Berättelser förr och nu i Närkes Kil” Nr 7 2011. Kils hembygdsförening

Foto: Hans Nilsson

Tornet på 1980-talet. I skidspåret och på väg upp i tornet Inga-Britt Nilsson.

Björnakojan vintertid

Längst till höger vedboden vid Tomasbodastugan, näst längst till höger nuvarande Tomasbodastugan. Övriga byggnader är borta för länge sedan.